SIBERIAN EVALUATION PERFORMANCE PROJECT (SEPP)
(En utvärdering av Siberian Huskyns prestanda)
Ur: The International Siberian Husky Club, Inc.
presents The Siberian Husky 3" Edition. (1994)
Övers. Karin H. och Niclas Lundgren
En värderingsmetod av Siberian huskyn som ursprungligen var en ide av Dr Roland Lombard och utformades av en grupp oroliga Siberian Husky (SH) ägare i juli 1982. Man misstänkte att SH popularitet negativt påverkat rasen som en snabb och tuff slädhund. Många SH som var använda i avel hade aldrig blivit prövade i en sele. Det var färre och färre SH som kördes i spann av världsklass och man var rädd för att nödvändiga karaktärsdrag för en arbetande hund var försvunna. Man utvecklade då ett testprogram för att kunna identifiera de SH som fortfarande kunde platsa i ett spann av världsklassnivå. Målet var att identifiera dessa hundar och att de sedan kunde bli grunden för framtida avel för att få SH tillbaka i tävlingsspåren som en respekterad slädhund.
Dr. Roland Lombard var veterinär och hade vunnit "VM sleddograce i Anchorage, Alaska" åtta gånger och var grundare av kennel IglooPak Siberians. Han avled den 10 oktober 1990. Dr. Charles Bedford är en veterinär och en otrolig slädhundsförare som började tävla på 1930 talet och tävlade genom 1970-talet. R. Moulton var en polarforskare som reste med Amiral Richard Byrd till Antarktis och var huvudmannen bakom Chinook kennel. Dessa tre började sin slädhundskarriär på 1930-talet. De kände Seppala och några av deras första hundar kom från honom. Harris Dunlap, den fjärde domaren är vinnare av två ISDRA guldmedaljer och ägare av Zero kenneln. Terri Killam tog över som bedömare när Dr. Lombard inte kunde fortsätta arbetet. Terri är också ISDRA guldmedaljör och är en mycket respekterad slädhundsförare liksom de andra domarna har han även varit uppfödare av tävlingslinjer (Kateena). Alla domarna var mycket erfarna att köra förstklassiga spann.
Värderingsproven gjordes på senvåren. Före bedömningen skulle hundarna ha tränats minst 120 km, vara registrerade i AKC (American cennel club) eller CKC ( Canadian Cennel Club) ooch inte ha några genetiska defekter. Sex till åtta SH var inspända bakom åtta Alaskan Huskys av världsklass och före en tung träningsvagn. Spannen skulle springa ungefär 5 km första dagen i farter upp till 35 km/h och hundarna prövades också i hög fart. Andra dagen var ett uthållighetsprov där hundarna sprang längre distanser. Hundarna blev bedömda av en domare på vagnen och en i ett fordon bredvid spannet. Man bedömde/värderade fart, gångarter, ärlighet i arbetsattityd, temperament och uthållighet. Hundarna som klarade lördagens prov sprang igen på söndagen.
Det var svårt att värdera alla spann på ett likartat/konsekvent sätt. En del spann sprang fortare än andra beroende på samman sättningen av spannet, temperaturen och/ eller luftfuktighet, tidpunkt på dagen och andra variabler. En del hundar som var tävlingsmeriterade klarade inte proven. Man antog att en del hundar blev berörda av att inte känna hundförarna och att en del av hundarna inte hade tillräcklig stor erfarenhet av stora spann. Andra hundar blev störda av att inte känna hundarna omkring sig. Bedömningen var hur hunden sprang vid bedömningstillfället. (jmf. hundutställning, översätt.anm.)
Hundarna som klarade lördagens test blev bedömda av en AKC domare för att jämföra deras exteriör med rasstandarden.
Domarna varierade från år till år bl.a har Katleen Kanzel, Natalie Norris, Vincent buoinello, Jean Fournier, Don Reynold och Dolores Arste varit domare på SEPP.
Skelettmätningar av hundarna gjordes av Susan Gillchrist. Den informationen blev en del i en databas för att identifiera den ideala strukturen av en tävlingshund. Leigh och Susan Gillchrist har rest vida omkring för att mäta de bästa Siberians och Alaskan husky hundarna. En av de viktigaste bitarna av SEPP var paneldiskutionerna och kvällsföreläsningarna som var tillgängliga vid varje provtillfälle. SH ägarna hade möjlighet att få ny information och få nya vänner bland andra hundägare. De som deltog i SEPP ansåg att trots mätresultatens subjektivitet/ godtycklighet hade de mycket att lära av "experterna från förr".