Siberian huskyn är framförallt en slädhund. Det är en slädhund med mycket väl anpassade och unika egenskaper för att kunna genomföra arbete i höga hastigheter under extrema förhållanden.

Avel för Prestation: Ja med menas att man ska hela tiden vara väldigt kritisk till sina egna hundar och verkligen avla på de hundar som bevisar att de är bäst. Om man inte själv känner sig helt säker i början på avel så kan man ju vända sig till de som det går bra för och köpa hundar av dem. Jag har ställt frågan till flera av de stora hundförarna från mitten på 80 till slutet på 90 talet, och budskapet är ungefär detsamma, det gäller att para de bästa med de bästa. Och ständigt pröva de i hård konkurrens!

Dr. Detlef Oyens råd till nybörjare: Köp en verkligt bra tik, och detta från Tysklands eller Europas bästa spann. Hon får lov att vara gammal hon får lov att vara dyr, men hon måste vara testad på topptävlingar med toppresultat. Om du inte kan köpa en sådan tik, eller inte kan eller vill betala för henne, köp några valpar från det bästa spannet vars föräldrar hör till de bäst presterande i det spannet. Låt de växa upp, utbilda dem, testa dem hårt och ta de bästa i avel. Kompromissa inte! Du formar din uppfödnings framtid! / Saxat ur Polarhunden

De uppfödare i USA som lyckades bäst avlade efter mottot: ”Breed the best, forget the rest”. Ingen kan väl förneka att det var en riktig väg att gå för att kunna fortsätta att få fram bra slädhundar. Alla som vet vad som krävs för att vara en av de bästa hundarna i ett bra hundspann inser också att de i många avseenden måste vara fysiska toppindivider. Den här typen av avelsurval generation efter generation är kanske orsaken till att siberian huskyn i Sverige tillhör de raser som varit mest förskonad från större problem med ärftliga sjukdomar.

"När en ras som avlats för bruksändamål övergår till att i huvudsak bli sällskapshund blir resultatet ofta ett förfall i de värdefulla mentala egenskaperna. Därmed upphör avelsarbetet för de positiva mentala egenskaperna som gjort rasen populär. Exteriör följsamhet till en rasstandard blir enda grunden för det fortsatta avelsurvalet. Vackra hundar premieras även om de inte har de för rasen ursprungligen så värdefulla bruksegenskaperna. Med en sådan grund för avelsurvalet kommer rasen snabbt att vara olämplig också som sällskapshund.”

Linjeavel är det i hundaveln mest tillämpade systemet. Linjeavel innebär att man systematiskt parar djur med en viss linje, en gemensam anfader eller anmoder, återkommande på flera håll i stamtavlan.
Linjeavel har utgjort grundvalen för skapandet av samtliga våra framgångsrika husdjursraser. Att systemet varit så framgångsrikt beror på att det medger ett konserverande av redan uppnådda avelsframsteg. I princip skulle det inte behövas utan motsvarande resultat borde kunna uppnås genom systematiskt urval och obesläktad parning. Svårigheten är dock att antalet individer som verkligen är väl kända för den som bedriver avelsarbetet som regel är få. Vill man få stabilitet i sitt avelsarbete kan det då vara bättre att satsa på ett mindre antal individer som man känner väl. De nackdelar man eventuellt får med en viss inavel är sannolikt mindre än riskerna för att få ett långvarigt avelsarbete spolierat genom att mindre lyckade djur förs in i stammen.”

Per-Erik Sundgren: Att lyckas med hundavel.